Vardagsledig och hjältemod



Idag har jag varit ledig, igen.  Och vädret har varit fantastiskt, igen. Det är inte alls så illa med vardagsledigt och vara ensam hemma. Får man intala sig när man sedan jobbar hela helgen.  
Men oj, vad jag kopplat av. Kört in solstolen med besked. Åt glass och jordgubbar till lunch. Läste slut min bok. Det enda "av nytta" är jag fått en disk- och tvättmaskin körd. 

Det är iofs inte så många timmar jag nu verkligen är ensam en vardag som denna, då en del av barnen började skolan först 9:45 idag och efter klockan 13 började de droppa hem. 
Det var 13-åringen som kom först, trodde han skolkat när det lite innan kom Wilma-meddelande (skolans informationskanal) om försening till musiktimmen. Men så kommer han inslirande med sin cykel och berättar att kompisen fallit med cykeln på väg till musiken (som de tillfälligt har i annan byggnad än övriga skolan) och skrapat upp hela armen. Så min kille hade följt honom till skolhälsovårdaren och efter omplåstring där, följt honom hem, för man tyckte att den skadade inte skulle ta sig hem själv. Anmärkningen rättades till från försening till "hjälpte kompis som cyklat omkull hem med cykel".  Det känns bra, att han ställde upp för sin kompis. Och på det, gjorde han ännu till mig en kaffedryck när han kom hem. Bara pluspoäng. Eller ja, okej, inte bara. Han har ganska hett temperament när han spelar online och skriker nog titt som tätt att nätet är för långsamt och att ingen annan i huset får använda det. Och kryddar det med ett antal svordomar.. Men ändå. Man får ta vara på det goda ;) Och vi hoppas kompisen läker snabbt! 


Det närmar sig!

Helt ofattbart, nu är det bara dryga 2 veckor kvar till Roadtripen. Och fortfarande har vi inte hunnit planera in annat än en nöjespark vid Gardasjön.
Eller det låter lite missvisande kanske, redan i ett tidigt skede gjorde vi upp preliminära rutten och bokade övernattningarna. Då tänkte vi att vi ännu hinner ändra och fundera. Men vet ni, så ska man aldrig tänka. För nu har avbokningstiden för en del av hotellen redan gått ut och delar hit och dit redan debiterats. Så det känns lite som att hoppa från ett flyg utan att ha hunnit bekanta sig med fallskärmen. Det är bara att hoppas att allt går som vi tänkt. 

De här kartorna gjorde vi för länge sedan i google maps, och nu har vi (jag) glömt hur man gjorde. Del 2 försvann nämligen, och det gick bara att ha ett visst antal punkter på listan, därav 2 skilda kartor. Som tur hade jag tagit foto på datorskärmen, därav kvaliteten. 
Så..vi har en roadtrip, inte 2 olika. 

Och om det går som vi tänkt, så är det också helt ofattbart. Med tanke på att vi dragit allt lite på magkänsla och hotell-/övernattningrna bokat utan desto större funderingar. Går det liksom så här, bara?


Munchen - Paris

Paris - Munchen

Morsdag

I morse fick jag vakna upp till min FEMTONDE morsdag. Även om jag brukar bli uppvaktad med frukost och sådant på sängen, var det inte så i år. Mest för att hubby åkte på jobb vid 7 imorse. Ungarna sov ju halva dagen och det känns ju lite jobbigt om jag hade väckt dem för att väcka mig. Så jag steg upp, och surprise surprise, gick ut i solen. Hämtade tidningarna och gjorde min fin-frukost själv. Sådetså. Och det blev bra det med.  
Fick riktigt känna efter, hur tacksam jag kan skatta mig över mina barn. Och livet i största allmänhet. 

Kvarg med färska jordgubbar, rustik batong och god apelsinjuice. Och kaffe!
Det tog inte sen så länge förrän 8-åringen kom och frågade när man får ge sin morsdagspresent. Så jag blev nog lite uppvaktad ändå. 
Och vädret! Fortfarande så varmt, så varmt. 

Ungdomarna sov längre, men det får de, de ska ju växa ;) 

Cykeltur och glass blev det också innan vi åkte till Mamma-Mommo i Kalkstrand. Där drack vi lite morsdagskaffe med henne och mina brorsor och respektive. Även om det kom svaga havsbrisar upp till terassen, trodde vi vi skulle förgås av värmen. Men man får ju inte klaga, men det var ju typ 24 grader och kändes som 44. Svetten rann även om man gjorde absolut ingenting. 

Det var som en skänk från ovan när ena brorsan och frun föreslog en båttur! Jaa. Det ville vi. Yngsta barnet hann med simtur före båttur, det var modigt. I samma strand har jag simmat en miljon gånger som barn jag med, men ju äldre man blir, desto senare kommer simdebuten. Även om det idag var lite lockande, faktist. Men det krävs nog lite mer än 15 grader för att få i nig. 



Vår modiga simmare.



Vilket väder alltså!

Hela veckan har ju varit helt fantastisk, angående vädret alltså. Nästan för bra, märkte till min förskräckelse att en del av blommorna lidit av hettan. Jag hade ju liksom inte räknat med att det skulle vara gassande hett när det förra året var typ 3 soldagar på hela sommaren. Har mera stressat med att fixa dränering i alla krukor för att allt regn inte skall förstöra och förruttna mina ..blommor. Tänkte skriva bebisar men det låter ändå lite väl. Även om pelargoner och annat som jag sått från frö, har lite samma status som de "frön" jag grott i magen. Nejnej, skojar bara.

Annars så, är jag ledig 5 dagar på raken! Idag har jag och minstingen (8 år) umgåtts. Högstadiepojkarna hade skola till 15 och dottern (som också är ledig - lågstadie hade alltså ledigt) åkte igår med en kompis till deras stuga.

Jag hann äta frukost ensam i solen, ute. Njuta av lugnet och härligheten.
När minstingen vaknat och ätit, hoppade vi länge i trampolinen. Det var faktiskt första gången jag gjorde det, vi har inte haft den så länge, och det var fint och se hans förtjusning när mamma var med och hoppade.
Så har vi slappat en del, det är ju lika varmt som på Grekland typ. Helt vindstilla.

När stora pojkarna kom från skolan hoppade jag på cykeln och cyklade till gymmet. Det tog 15 minuter, så helt överkomligt. Ändå är jag rätt så lat och har väldigt hög tröskel för att cykla till gymmet. Det låter fullständigt galet men så är det, ska försöka bli bättre där.  Idag var det mest för att han jag bor med jobbar till 20 idag, och har lilla bilen och jag blev med stora bilen som man helst inte ska köra så mycket med, för den väntar på service, som borde varit redan för 350 km sedan typ.
Men man sparar ju ändå tid då man får både uppvärmning och nedvarvning på köpet liksom, när man cyklar, så jag ska bli bättre.

Nu är jag hemma, i soffan. Har gjort middag, duschat och väntar nu på hemleveransen av utemöbler, som skulle komma ikväll, mellan 19:15-21:15. Så stod det i meddelande att det lämnas vid vägkanten? Vadå, på trottoaren då eller? Vi har ganska lång infart till gården med vår yxskaft-tomt, så jag hoppas de kör ända fram.  Nu är klockan snart åtta, så nu börjar jag hoppas att karln hinner hem också, ifall möblemanget ska bäras långt.. Annars får ungarna hjälpa mig, har den äldsta och yngsta hemma.

Ikväll kommer Let's dance Sverige, det är mitt program för kvällen. Och kanske ett glas vin. Jag är ju ändå ledig liksom.





Det här med trädgård

Att få plantera och dona. Och sen gå o vattna och knipsa bort gamla blommor. Hur kan det ge så stor tillfredsställelse? Och lugn.
Idag hade jag en ledig dag, igår kväll var det verkligt jobbig kvällstur och jag var 1,5 h övertid, hemma vid midnatt och hade en klump i halsen hela vägen hem och tänkte på allt jag ändå inte hann med. Sov uselt och tankarna bara snurrade kring jobbet. Sjuksköterskevardag, vad jag börjat förstå.

Steg upp tidigt och vinkade av ungarna som en och en droppade iväg till skolan. Sen gick jag UT på terassen, lyssnade på fåglarna och vår lilla springbrunn som porlade. Tittade till blommorna, vattnade rosor, hjälpte klätterväxter att komma på rätt spår. Och sådana grejer.  Solen är som finast på morgonen, det är något magiskt över det. Andas in, andas ut. Bestämde mig för att bara njuta av dagen. 
Träningsmotivationen var obefintlig, men tog mig ändå till gymmet en sväng, för håret måste jag ändå få tvättat så ska jag duscha kan jag lika gärna träna, liksom. 
Sen kom jag hem, lunchade och drog ut en madrass på terassen. Bytte till lättare kläder - det var ju varmt! Så lade jag mig ner och somnade. Ah. Det gjorde gott. Och snart började barnen droppa hem, både egna och andras. 

De sprang omkring ute, hoppade i tramppan, lekte kirkkis och underhöll sig själva, så jag fick fortsätta njuta av trädgården. Nu har jag samlat kraft och far med nya krafter på kvällstur imorgon ;)


Gamla grillen får fungera som blombord.
Snöflinga-blomma.

Gardaland

Den enda aktivitet so far, som vi hunnit planera in på Roadtripen, är ett besök till Italiens största (?) nöjesfält - Gardaland.

Vi kommer att bo 2 nätter vid Gardasjön och då kommer vi att spendera ena dagen här.
Det ser vi alla framemot. Faktiskt. Det ska bli spännande. Lite häftiga åkattraktioner hoppas jag på. Men inte för häftiga. Såklart.

Gardasjön är vårt tredje stopp och övernattningsställe på bilresan. Natten innan kommer vi vara i Trento och från Garda åker vi till Milano. Helt ofattbart att få planera en sån här resa.

Igår köpte vi faktiskt färdigt biljetter till Gardaland. Så pojkarna kan va säkra på att det blir av. Nu hoppas vi då bara på att allt går som planerat och att vi inte tagit oss vatten över huvudet.





En månad kvar!

Nu är det bara en månad kvar till vår Roadtrip! Hjälp. Vi som skulle planera så väl, så väl. När vi var ute i så god tid med att börja planera.
Men så kom våren. Äntligen. Och jag fick pippi på blommor. Abstinens om jag inte fick (får) skaffa nån växt-blom-kruka-planterings-relaterad grej, eller ens gå o se på nåt, varje dag.
Barnen märker till och med mitt lilla "beroende". Och äldsta sonen retar mig för att jag plötsligt på min lediga söndag bara stiger upp "Jag far till Plantagen. Måst ha en murgröna till!"
Vi bor typ 2 km därifrån så det är farligt nära.
Hongkongs utegarden funkar också bra. Och Bauhaus! K-rauta. Egentligen allt som har nåt med trädgård att göra. En påse frö, nån terrakottakruka. Det är inte så noga. Bara det är nåt man koppla till trädgården. Handskar funkar faktiskt också.

Det behövs ingen större analys för att förstå varifrån detta kommer, det är ju första våren i huset, med trädgård.
Har redan gjort några missar, som jag lär mig av till nästa år. Tomat- och jordgubbsfröna borde varit på g för länge sedan redan. Inte förra veckan.

Men som sagt, 1 månad kvar till roadtrip! Galet spännande. Ska skriva mer om det lite senare.
Här en inblick i vår trädgård.



Förra ägarna lämnade kvar en rostig kopparbytta. Så gullig med lite blommor i.


Amplar i olika uppsättningar, också en ny kärlek.
Stora terassen, långt ifrån klar, men på blomvägen en bit.
De här träiga gamla blomlådorna kom också med huset. Hjärtat hittade jag på Plantagen o hoppas murgrönan ska gilla det.
Den här skylten hittade jag på Bauhaus. (Det här är lilla terassen som ska bli en myshörna, hoppas jag.)
Postlådan fick också en liten blomkruka, hoppas den får stå kvar även om vi bor i Hufvudstaden..


Så där, en del av mina planteringsbehov är stillade. För stunden.

Kryssa till Stockholm av och an


Igår kom vi hem från vår lilla mini-semester till Stockholm. Nästan hela familjen. Det var lyckat, känner vi alla ändå, så här i efterhand. Kan erkänna att det inte kändes så hela vägen, fast vi hade ett barn mindre än vanligt, var de i luven på varann hela halva tiden. Nästan. Och det började faktiskt redan på väg till hamnen.
Ändå, vi väntade faktiskt alla på kryssningen. Det var länge sedan vi var på kryssning, vi har mest sett båtande som ett färdmedel till och från Åland.


Strålande sol vid avfärd från Helsingfors
Vi hade lämnat grejerna i hytten på 10:de däck och gick genast för att utforska båten. Vi har mest åkt med det andra (förmånligare) rederiet och var senast på den här båten för typ 9 år sedan när vi firade jul på den. 
Ser man på, det säljs skumpa för 2€ glaset. Det var ju billigt. Det kan man ju inte motstå. Varken jag eller maken hade kontanter på oss och kort gick inte. Till vår räddning kom 13-åringen, som tyckte han kunde låna pengar åt oss. Så han betalade, och var nöjd, för inte gjorde han ju det om han inte i gengäld fick köpa sig en cola. 

Bubbel

Samma kväll hade vi Grande buffet (19:30 dukningen)  och åt oss runda och stinda. Fanns mycket godsaker, men det skall det nog finnas också, för vuxna är det inte särskilt billigt att gå. Varmrätterna var lite av en besvikelse, men allt de andra vägde upp.
Vi kollade in "barnens våning" och taxfree före middagen och hade tänkt kolla in nattklubben efteråt, men då alla gäspade efter middagen beslöt vi oss för att det enda fiffiga att göra, var att gå o lägga sig. 
För att stiga upp till Grande frukostbuffe :) 

Stockholm skärgård
I hamnen var min svägerska (goda vän) och barnens faster emot oss, min mans lillasyster alltså, som tidigare i våras flyttat till Stockholm. Hon råkade ha ledigt idag och hade kollat upp en trevlig lunchrestaurang åt oss. 
Vi åkte tunnelbana till Södermalm. 

Vi åt lunch på en trevlig restaurang.

Vi strosade i solen, kollade lite i affärer och umgicks. Mellan syskonfajterna. Nästa gång tror jag jag kommer ensam, så jag får prata i lugn och ro, titta på folk och njuta av Sthlm helt enkelt. 

Vill ha en sån här! *dregeldregel*

Eftermiddagsfikat blev glass på Södermalm. På samma fik satt tv-kändis som vi inte kom på namnet på, förrän vi kollade google. Det var Ralph Carlsson. Skulle aldrig kommit på namnet, men har sett honom i flera program. Lite spännande ändå. 

Årets första bollglass! 
Dagen gick fort och det var dags att bege sig mot färjan igen. Vi tog en buss från Slussen. 
Andra kvällen hade vi inre buffet så vi passade på att gå och bada på färjans spa-anläggning. Det var rätt lugnt och vi kunde ha en stor bubbelpool för oss själva.  Vi spenderade en dryg timme där. Sedan åt vi middag på caféet och orkade även till nattklubben för o titta på dans. 

8-åringen tittade intresserat på dansgolvet.
Som sagt, trots en del bråk var det lyckad resa och barnen pratar redan om "nästa gång". Fast det blir det nog inte. Haha. 
Champagne fanns det förresten förmånligt, så det shoppade vi med oss hem, bl.a.  Krug och Ruinart. När ska man dricka? Tja, vi har ju till exempel 10 års bröllopsdag på kommande i augusti. 

Och blivande 15-åringen som hellre stannade hemma, hade haft mommo som vakande öga, konstaterade att det var "Actually jäkligt skönt när ni var borta, I mean, det var tyst!"

Jaja, tonåringar.

8 år

Så mycket fyller vår yngsta avkomma idag. Åtta år!
Om 10 år är han alltså myndig. Helt galet. Särskilt när man tycker åren rusar iväg. Sedan har vi alltså 4 "vuxna" barn.  Och redan om dryga tre år blir vår äldsta myndig.



Angående Roadtripen har vi inte hunnit fundera så mycket mer, vi har ju ändå  preliminärbokat alla nätter. Så det är en bra start. Hyrbil borde vi boka färdigt så är det en sak mindre att fundera på.

En Stockholms-kryssning däremot fick vi bokat. Vi åker (nästan) hela familjen om ett par veckor. Ska bli riktigt roligt, att åka för nöjes skull. Äldsta sonen blir hellre hemma och går till skolan som vanligt. Och det här var ett presentkort som bara var i kraft söndag-onsdag avgångar.

Påsken kom och gick, tror vi hann uppleva alla årstider under de dagarna också. Hubby, som skulle vara ledig, hamnade nog in och jobba ändå. Tydligen kris på landets alla jourer, fick man känslan av. Men på lördagen var vi i alla fall båda lediga :) Och var till och med på bio, provade på Finnkinos nyrenoverade Maxim! Det var rätt häftigt med fåtöljer, bord och servering. Vi åt lite tapas och drack Cava.

När det ringer på dörren

Folk kommer ju aldrig på spontanbesök nuförtiden. Så när det ringer på dörren och barnet som öppnar ropar
 ”Mamma, det är nån random typ som vill prata med dig” hann jag förskräckt tänka: 
a) Jehovas vittne b) nån som klagar på röken från skorstenen eller det mest trovärdiga c) vad har barnen nu gjort? 
Tack o lov var det inget av alternativen. Bara grannherrn från andra sidan häcken som presenterade sig och meddelade att de imorgon tänkte fälla ett träd på sin tomt och bad om ursäkt ifall det flyger över nån kvist till oss. 

Det är ju inte så farligt, för det blir ändå liksom på baksidan av vårt uteförråd. Där vi nu annars också har vår "trädgårdskompost", där under snön nånstans. 
Men vad vuxen jag kände mig, att jag är i sådan ..eh..position att grannen kommer och meddelar om grejer. 

Hursomhelst, det sku vara trevligt med lite mer spontanbesök. Tror jag. Eller skulle det ändå stressa sedan för att det skulle vara råddigt. Det kan vara det ibland. Jaja, det är det, rätt ofta. Men i vår, i sommar! När det är grönt och skönt ute, då passar det nog alltid med spontanbesök, för då kan man sitta på terassen. <3







Borde vi ändra?

Eld i spisen och planera mera.
 Vi har ju en preliminär plan på hur vi ska bila i sommar. Men nu när jag lite kollar runt så blir jag tveksam på första destinationen, eller alltså första stoppet och övernattningen.
Vi tänkte köra från Munchen (dit vi redan har flygbiljetter t/r) till Innsbruck, Österrike och stanna där en natt. Den första. Men ändå.. Innsbruck? Finns där nåt, i början på juni? Känns som att det mest är en skidort.
Kollade nog förut i något skede på Tripadvisor, men det fanns nog inte så mycket vid första anblick.
Ska gräva djupare bara jag hinner, orkar.  Vi har ju tonåringarna med oss så, med tanke på dem också.
Är det nån som har något att tipsa om, så gärna.
Men Innsbruck skulle ligga typ 120 km från Munchen neråt, så ganska lagom. Och sedan skulle vi fortsätta till Italien.  Åh..det klingar lite varmare.


Måndagsbubbel

Vilket trevligt koncept. Var på klädparty hos en annan mamma här i trakterna. Med ännu ett gäng mammor. Vi shoppade kläder, umgicks och drack lite bubbel och åt massa gott. Och konstaterade, så här borde man göra oftare. Inte kanske shoppa kläder, men träffas över lite bubbel.

Nåja, nu har jag varit hemma sedan en timme tillbaka. Gjort lite läxor med 7-åringen, fyllt diskmaskin och pratat strunt med familjemedlemmar som ändå inte lyssnar. Då kan jag lika bra sitta på datorn en sväng. Säger man så? Ens i svensk-Finland. Att sitta på, eller säger man "vid datorn"?
Kanske blandar med att man är "på nätet".

Varit igång sedan 5:30 i morse, hade morgontur. Man är alltid lite seg mot kvällen sedan. Få se hur det känns imorgon kväll, då har jag lovat göra dubbeltur; alltså 7-22 (och ingen skumpa).
Vi tänjer alla åt höger och vänster nu då det varit mycket sjukfrånvaron bland personalen. I lördags skulle jag varit ledig men då det fattades massa folk hoppade jag in på kvällstur.

Som tur trivs jag på jobbet och har väldigt trevliga kollegor.

Tänk, snart är det april. Och påsk. I fjol var hela familjen, inklusive Mommo, till Barcelona över påsk. Det var lyckat! Vi gick typ 18 km till dagen, det var varmt och mycket att se. Vädret var perfekt.

I år tänkte vi faktiskt bara vara hemma över påsk. Det kliade nog i fingrarna att boka in nån trip men äldsta sonen (14) ville att vi inte planerar in något. Jag är ledig lördag, söndag och hubby ska försöka hålla ledigt hela påsk. *ritar kors i taket*.  Det är ju första våren i Huset, så kanske man kan fixa på gården lite. Eller nåt. Tänk om jag äntligen sku få upp "mina" sovrumstapeter, som jag beställde före vi flyttade in förra juli, och nu bara samlar damm på mitt nattduksbord. Tyvärr får jag inte upp dem ensam, och glömmer bort då när vi nån enstaka gång är hemma båda vuxna. Och skulle ha tid.





Företagsam unge

På fredagskväll skickade jag en fråga i familjens whatsapp-grupp "Går allt bra där hemma?" då jag var på jobb. Liksom hubby, och Mommo.
14-åringen svarar direkt "BRA, jag har fått jobb!".  Eh, va? Jobb!? Hurdå?
Jo, han hade fyllt i en intresseansökan på nätet och efter 20 minuter blivit uppringd och efter en kort intervju blivit lovad sitt första jobb. Tidningsutdelare. Han sa själv att lönen spelar ingen roll (den hade han inte frågat efter) utan han vill ha erfarenheten av att ha jobbat. Liksom att ha nåt på sin CV i framtiden.

Så han hade fått en länk på material som man skulle läsa igenom och i morgon borde kärran för utdelningen komma hem, om han förstått det rätt. Och så ska han fixa skattekort åt sig "för annars måste man betala 60 % skatt".
Jag bara OMG, när blev han så stor liksom? Visst har han större fot och är längre än jag men ändå. Och visst hade jag jobbat redan en sommar (plockat hallon) i hans ålder men det är ändå konstigt när ens eget barn blir så ..självständigt.

Så slog det mig med fasa "Sa du att du är borta hela juni?". Jo, det hade han sagt och de hade varit att det är fine, bara man meddelar senast två veckor i förväg så de hinner fixa vikarie.

Nu är det bara att hoppas att allt går bra och att han tar sitt ansvar.




Att planera är halva nöjet

Efter sportlovsveckan på Dominkanska republiken med sin otroliga natur var det dags att börja så där på riktigt fundera på bilsemestern. Datumen hade vi spikat redan förut, det fanns inte så många möjligheter.

Och angående jobb, jag hade ju tänkt vara fri och ledig efter mitt Borgå-vikariat som skulle tagit slut i  ...dag! Nä, inte ledig-ledig men fri att planera jobb enligt familjens behov. Alltså "göra keikka" som man säger här i södra Finland när man pratar inhopp. Främst inom vården. Kanske?
Nåja, men avdelningssköterskan ville hursomhelst att jag skulle stanna längre. Jag trivs väldigt bra i Borgå och har skojiga kollegor på avdelningen, men att köra 5 dagar i veckan dit. Jaix. Jag sa att jag egentligen inte kunde ta emot 100 % då vi redan planerat livet enligt att jag inte gör det (karln jobbar alltså 180 %:ish). Då lockade hon med 78 % och lovade ledigt de veckor vi redan planerat för bilsemestern. Jag fick fundera några dagar, sen sa jag ja.

Så till planeringen: Vi googlade lite på hyrbilfirmor i tyska städer. Känns som att man vill köra safe och ta en relativt stor firma. Prismässigt verkar det röra sig om ca 500-800/€ för 18 dagar och en bil lämplig för 4 pers och några väskor, med avhämtning och inlämning på samma flygfält.  Olika firmor verkar ha lite olika policy med vad som ingår och kilometerbegränsningar osv.  Europcar (?) tror jag det var, hade himla trevlig chat-gubbe i alla fall. Och med dem får man korsa de länder vi tänkt röra oss i också, vilket ju är ett plus.
Vi ska kolla ännu lite före vi bestämmer oss.

Här ett par bilder från DR, bara för att.  Jag kom på ett sätt, jobbigt men ändå, för att få nån bild hit. Jag får maila bilden först från mobilen, spara på datorn och den vägen ladda upp.

Promenad före frukost <3

Vår strand <3

..och i januari blev det lite förändringar i planen


Vi hade som sagt tänkt fara hela familjen på Roadtripen i sommar. Eller jag och hubby tänkt att det är så man gör det.  Och då med vår egen 7 pers BMW (även om det blir trångt med packningen), först över till Tallinn med färja och sedan genom Baltländerna ner till Italien och Frankrike. Typ.  Men. Så efter några mindre lyckade bilresor (typ från Kalkstrand (25 km) hem och ett enda långt slagsmål i bilen kom de yngre barnen på att de vill inte ens komma med och bila. De tycker ju inte om att åka bil, ju. 
Och de hade i samråd med Mommo planerat att de istället firar slappa dagar med henne. När hon tog upp det med mig, var min spontana reaktion "Nej, så kan vi ju absolut inte göra, dela på oss under ett sånt här äventyr!" Men hon övertygade mig om att hon inte kan tänka sig bättre sätt att spendera semestern på, än att få vara med de två yngsta. Och de två yngsta var väldigt tydliga med att de inte vill på bilsmester. 
När tanken så började gro, började det låta som en riktigt bra idé. Nu kunde vi ju planera på ett heeelt annat sätt. Och de äldre barnen var på riktigt intresserade och ivriga och kunde koppla länderna i Europa till nånting. Så ja, vi gör det så här. Alla verkar nöjda.

En annan ändring blev det också, tack vara erfarna bilsemestrare; "Skipppa egna bilen, flyg längre ner till Europa och hyr bil!" Jahaa..man kan göra så också. När vi började kolla lite på nätet, verkade det vara en riktigt bra idé. Och nu när vi är "bara" 4 pers är det ju helt andra möjligheter och priser. 

Så, så tänker vi göra. Bestämde vi oss. Nångång i januari. Då har vi inte långt till Dominikanska republiken-resan och bestämmer oss för att fortsätta planera efter sportovet.



13-åringen är vår barista och är han på bra humör gör han en god kaffe till mig :) Här var det kvinnodagsfika.

Förra hösten

Det var läggdags. Jag o hubby låg och småpratade i sängen. Kom på att det kanske vore dags att börja planera nästa sommar redan. Hur vi ska lägga upp ledigheter under barnens sommarlov.  Någonstans ifrån drog jag plötsligt ”Bilsemester!” . Vart? Nå Europa! Hm..tja. Why not?
Jag hade tagit emot ett vikariat fram till mars på Borgå sjukhus (jo, ända till Borgå åkte jag) och hade tänkt göra ”keikka” efter det, för att styra lite mer över ”fritiden” med barnen. Och även vara ledig mer under sommaren. Han har ganska bra möjlighet att påverka när han tar ledigt från sitt ordinariejobb. Alla andra jobb han håller på med kan han bara låta bli att planera in.

Så när? Äldsta sonen ska på skriftskoleläger efter midsommar, så före det! Grundskolan i Helsingfors  tar sommarlov 2.6.218. Så efter det. Då var vi redan en bit på vägen. Inte bokstavligen då. Och i juni brukar det väl inte vara så varmt och så trångt i södra Europa? Vi hade (har) alltså ingen erfarenhet av dylika påhitt. Men känner ivern komma!

Som tur hade vi kommande sportlovsresan att vänta på före sommarn. Dominikanska republiken njöt vi av för ett par veckor sedan. Det var på alla sätt en lyckad resa, även om många förvånats över att vi åkte så långt för en vecka. Det var det värt. Kanske det blir i annat inlägg. Om jag får foton överförda på ett smidigt sätt. För ett sådant inlägg kräver bilder. Nu lyckas jag inte med det. Att få hit nån bild, fast jag trodde det sku gå via mobilen. Mobilen ville bara erbjuda bilder från 2016. Suck.



Välkommen

Den som känner mig sedan några år tillbaka vet att jag bloggade lite förut också. Den bloggen är nu glömd och gömd och jag blir mest bara generad av tanken. Vågar inte ens gå in och läsa (jo, jag kan se den än).
Hursomhelst, nu var det faktist inte jag som kom med idén om blogg.  Nån i huset tänkte att vi kunde skriva om vår Roadtrip vi planerar till sommaren.  Och då kände jag suget igen, av att få skriva av sig lite.
Men jessus vad jobbigt det var att komma igång. Så kom jag ihåg riktiga orsaken till att jag slutade blogga, det var så besvärligt att få in bilder i bloggen från mobilen. Eller det gick men de kom hursomhelst. Och det var nog i samma veva det gick åt det hållet att alla foton togs med mobilen och inte med kameran. Och det har en tendens att gå så då att, bilderna kommer inte längre än till mobilen.
Så tänkte jag nu då, att det måste ju gå smidigare idag att blogga än då. Men ack nej. Startade upp en på wordpress, men fick inte hela sidan att bli till nånting. Kunde inte med layouten. Blev bara irriterad och raderade allt. Så försökte jag en annan kväll med simplesite som verkade simpel. Men när jag reggat mig märkte jag att det var begränsningar på inlägg och bilder och allt.  Så nej.
Det fick bli blogger, igen. Men nu har jag svårt här att få tillfredsställande layout här med. Och bilderna, suck, är ju fortfarande i mobilen. Blogger har ingen app för iphone längre, utan måst logga in på Google "vanligt" från mobilen, och och via det till bloggen och tillföra bilder. Alltså hur krångligt kan det vara? Eller så är jag bara ovanligt trög. Allt var bättre förr. Då när man fotade med kamera och överförde bilderna till datorn.

Ja, mer om Roadtripen och livet får det bli senare. Ska odla påskgräs nu.