2 ungar i högstadiet och 2 i lågstadiet. I skrivande stund kan jag tycka att de är de mest fantastiska barn som finns. Och i andra stunder kan jag tänka att...hur ska man överleva ännu 10 år tills alla är vuxna.
Tråkigt existerar inte i vårt liv (förutom hos ungarna ibland, helt obefogat enligt mig).
I sommar är det ett år sedan sen vi flyttade in i Huset, som fortfarande känns som en lottovinst, en oas i huvudstaden. Ofattbart, det är inte så många år sedan jag var säker på att vi kommer att bo i HOAS studiebostad resten av livet.
Och så har vi ju Mommo, som är en stor del av familjen. Vad skulle vi göra utan henne?
Vår oas i östra Helsingfors |
Förrådet |
Till det här rusade jag hem från jobbet förra sommaren <3 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar